Halmstads historia

Halmstad har en rik historia och är en stad med gamla anor. Under stora delar av historian har staden varit dansk. Staden blev svensk på riktigt först under mitten av 1600-talet.

Halmstad har en rik historia och är en stad med gamla anor. Under stora delar av historian har staden varit dansk. Staden blev svensk på riktigt först under mitten av 1600-talet.



Från början låg staden Halmstad på platsen där vi idag finner Övraby kyrkoruin. Det finns fynd som visar att området var bebyggt under 1100-talet och bland annat har man funnit en medeltida borg, keramik och olika typer av mynt vid olika utgrävningar.



Första gången Halmstad, eller snarare platsen där Halmstad idag ligger, finns onämnd i historieböckerna är dock redan i mitten av 1000-talet. År 1062 skedde Slaget vid Nissan här. Det var ett enormt sjöslag mellan hundratals vikingaskepp från olika läger vid mynningen av Nissan. Segrande ur striden gick den norske kungen Harald Hårdråde som fick den danske kungen Sven Estridsen att vända tillbaka hem.



Namnet Halmstad finns tidigast hittat i skrift i en bok från år 1231, då på danska som Halmstæde. Det finns många olika historier om hur namnet kom till. En teori är att det kommer från att platsen där staden ligger tidigare var vadstället vid Nissan, där folk gick över floden. Det svenska ordet stad i namnet tros då komma från danskans sted som betyder ställe, alltså vadställe i det här fallet. På danska kan halm kan även vara synonymt med gräs eller sjögräs. Slår man ihop Halm och sted får man således Halmsted, vilket senare försvenskats till Halmstad. En annan teori menar att Halm var namnet på en man som bodde i just Halmstad och att det var hans ställe man syftade till med namnet.



Stadens äldsta privilegiebrev är från 1307 och var utfärdat av hertig Kristoffer. Kristoffer var bror till den danske kungen Erik Menved och senare blev Kristoffer själv utnämnd till kung – Kristofer II av Danmark. Det var dock senare än så som staden flyttades närmare kusten, till platsen där den ligger idag. Antagligen flyttade man för att den nya platsen klarade av att ta emot mer fartyg med djupare skrov. Dessutom hade risken för attacker från havet minskat något vid den här tiden vilket gjorde det mer säkert att vara kustnära. Under en kort tid hette staden då Broktorp, innan den fick överta namnet Halmstad från den gamla staden.



Från 1300-talet fram till mitten av 1600-talet fortsatte danskarna utveckla staden. Under 1400-talet byggde man Sankt Nikolai-kyrkan som idag är den enda kvarvarande byggnaden från medeltiden i staden. Under stora delar av den här tiden fanns dock Kalmarunionen, en union mellan Sverige, Norge och Finland.



Många viktiga unionsförhandlingar hölls i Halmstad under den här tiden. Bland var det bestämt att unionskungen skulle väljas i staden. Staden råkade även ut för ett antal övergrepp under de här åren. Bland annat plundrade Engelbrekt och hans trupper Halmstad under 1430-talet och under Grevefejden, år 1534, intogs staden av svenskarna.



Efter det lät danske kungen Kristian IV föra upp nya fästningar runt staden. Bland byggdes en stadsmur och vallgravar byggdes ut.



År 1619 hölls ett möte mellan Kristan IV och svenske kungen Gustav II Adolf i staden, på det då helt nybyggda Halmstads slott. Vilket man tror var ett av de första stegen i försvenskningen av staden.



Nästa steg var freden i Brömsebro år 1645, som avslutade ett krig mellan Sverige och Danmark-Norge. Under förhandlingarna blev Halmstad svenskt på 30 års prov. År 1658 blev Halmstad definitivt svenskt i och med freden i Roskilde.



Sedan dess har Halmstad varit en svensk stad, även om det kämpades om staden även efter det. År 1676 utkämpades ett stort slag i staden mellan danska och svenska trupper. Svenskarna, under Karl XI:s segel, gick segrande ur striden och höll sedan riksdag i staden år 1878.



Under 1700-talet beslutade riksdagen att staden skulle riva sina befästningar. Några rester har bevarats men mycket försvann.



Dessutom har bränder genom åren förstört stora delar av staden. Slottet och Sankt Nikolai-kyrkan är några av de få gamla minnen som klarat sig.